/Åh, favvolåten nu./ Mitt huvud dunkar i takt med mina tappra steg att ta mig hemåt. Gårdagen var sprudlande bra, jobbet var underbart, det som håller mig vid liv, och sedan cyklade jag vidare till festen där alla var så glada. Vi skrattade och spelade beer-pong, och det var en dag som jag trodde att jag skulle överkomma rädslan att släppa in andra, men det gjorde jag inte. Att krama om någon som hade en annan kroppslukt än honom, att känna någon annans hand som rörde mina skulderblad, aldrig mer igen. Jag är glad dock, att jag inte skickade iväg ett fyllesms eller ringde något fyllesamtal, min ångest hade varit uppe i taket nu, jag hade inte stått ut med mig själv.

    Lite sådär 2 på natten hämtades vi och åkte hem till Nathalie och däckade nästan direkt. Vaknade upp med världens huvudvärk, hade nästan glömt bort hur det var att festa, så himla längesen, dock finner jag ingen glädje i det längre. Puss.