13% av Sveriges befolkning, låt mig skriva det igen, 13%. Alltså 13% som står för rasism och är mot homosexuella, det är 13% alldeles för mycket. Spelar ingen roll om att 87% röstade på något helt annat, för igår förlorade Sverige, igår förlorade rött, blått, rosa, grönt, alltså alla partier förutom SD. Hur kan vi ens har tillåtit detta? Hur har man ens mage med att leva med sig själv efter att ha bidragit till ett rasistiskt parti som stänger dörrarna för människor som verkligen behöver ha en plats att bo?

   Jag skäms, så in i helvete. Att folk i min närhet, alltså folk som stod mig nära röstade på de. Vetskapen av att jag hade så inkompetenta människor som inte visste bättre i mitt liv, ibland skrattar jag lite för mig själv så absurt det låter. Alltså det tredje största partiet i Sverige, vågmästaren, är SD. Jag skriver det så många gånger, jag upprepar det, för jag vill och förstår fortfarande inte att det är sant. Det är dags, mina vänner. Det är dags att skrika tillbaka, vi sade det för fyra år sedan och vi säger det nu igen. Iår skrek vi högt, men budskapet nådde inte fram. Men VÅGA VÄGRA. Våga vägra dessa 13%. Så att de inte stänger dörren för den där tjejen som förlorat hela sin släkt i ett bombdåd, så att änkan som förlorade sin man och måste ta hand om alla hennes barn, kämpa.

   För vart är vi nu? Jag kan säga rakt ut att jag inte är på de blåas sida, men att folk sörjer Reinfelts avsked som både partiledare och statsminister, MER än de 13% som gick till SD. Vi ska inte stänga dörren för dessa människor som gjort valet att rösta på de, utan vi ska argumentera och öppna våran famn, för de vet ju inte bättre, och vi måste ta på oss ansvaret, annars är vi garanterat påväg mot ett tredje världskrig.

  Igår var en förlust, de må ha vunnit detta slag, men de har inte vunnit kriget.