HALLÅ! Jag har bokstavligen under natten skaffat en blogg på devote, fixat med designen och även skrivit mitt första inlägg där. Det gör på ett sätt ont i mig att säga det eftersom jag har bloggat på blogg.se i snart 8 år, men jag kan ju alltid byta tillbaka igen om jag inte trivs där. Anledningen är att jag behöver en liten förändring och devote är mycket anpassad till texter och är väldigt stilrent.

 

Så numera kommer ni hitta mig på http://entextomdagen.devote.se/

FÖLJ MED NU, stanna inte kvar och ruttna här. Puss puss!!

Min dröm är att en dag kunna leva på mina ord, de orden som jag kladdar ner på ett papper, de orden som jag med all omsorg skriver på bloggen och de orden som jag skriker ut i väntan på svar. Det är min dröm. Eller i alla fall en av mina drömmar, för den största drömmen är att jag vill kunna andas utan ångest. Alltså inte en sådan dödsångest eller något, utan bara press och ångest över att hinna klart med allting i skolan, och det låter så himla fånigt när man skriver det men det är faktiskt viktigt för mig att en dag kunna andas på det sättet som jag vill, för jag älskar ju de stunderna jag tar ett ärligt andetag, jag älskar att inte se på morgondagen, och framförallt älskar jag det glas vinet jag tar på kvällarna trots att det är skoldag dagen efter, och så vill jag att det ska vara.

   Det har varit allt ifrån för mycket till för lite de senaste månaderna, och grejen är att jag så jättegärna skulle vilja göra EN sak varje dag som skrämmer mig, som t.ex att gå upp till en snygg främling och bara vara allmänt flirtig. För jag vill göra allt det där roliga som ändå skrämmer mig, för jag är ju en sådan person egentligen, alldeles för spontan, alldeles för våghalsig. Men många gånger har jag tappat bort mig själv och så har jag sett att jag hamnat på helt fel väg.

   Jag har svårt för att värdera mig lågt, och jag mår dåligt av att se folk som värderar en själv lågt. För var av en av er är ju bäst, förstår ni inte det så förstå det nu. Ibland så kan man få taskiga kommentarer eller sneblickar på en, vilket har hänt mig ganska ofta, men om jag hade brytt mig varje gång någon sa något taskigt så skulle jag inte ens ha energin att bry mig om någonting annat, och det kan ju inte funka så för jag måste bry mig. Jag måste bry mig om min omgivning, om mina texter, om mina bilder, och främst om mig. Tänk liksom att det är ni som lever i eran kropp och ni kommer även dö i den (om ni inte kommer på något sätt att byta kroppar), så varför inte göra det bästa av det? Ibland brukar mina närmsta fråga mig "Men Vivi, bryr du dig inte om vad folk tycker?" och så brukar jag flina och säga "Varför skulle jag?". För det är ju min kropp och jag gör ju vad tusan jag vill med den så länge jag inte skadar eller trycker ner någon annan.

   Jag tror många har svårt att säga att de älskar sig själva, för man hittar liksom alltid en nackdel, och självklart är det så med mig med. Men ärligt, jag älskar mig själv, för det mesta, och när jag ger min kropp så mycket kärlek, tankar och omsorg så reflekteras det på mig, jag blir en helt annan person som genom att älska mig själv även kan älska andra och få andra att älska sig själva.

  Okej, nu ska jag cirka sova, eller rättare sagt ligga vid mobilen en timme till efter att jag har stängt ner datorn. Vill så gärna äta mat men tror inte min kropp kommer må så bra av det, så godnatt och ta hand om er! pusspuss

Har typ lust att skriva lite, men jag vet inte riktigt om vad. Men jag kan ju i alla fall börja om att berätta om min natt, som var riktigt lång. Jag gick inte och la mig förrän 3 på natten för att jag satt och kollade på Glamourama, som jag för övrigt är helt fast i. Typ en lite serie om Michaela Forni, Anna Hibbs och Petra Tungården från 2010. Så snappade jag upp att PH-Cimon och Michaela Forni har varit tillsammans, och så hamnade jag på hennes gamla blogg och läste lite på hans blogg också för att kunna koppla allt, så det blev en liten för sen kväll.

   Vill också ha vänner som jag kan dricka vin med på vardagarna, usch vad jag saknar vin men just nu är det bäst om jag drar ner på det för jag har förlorat så himla mycket hjärnceller, jag märker typ skillnad och det är det som är sjukt. Annars så lyssnar jag på "Ni**as in Paris - Kanye West, Jay-Z", blivit heeeelt besatt, IGEN.

   Har tänkt på en rolig sak som jag skulle vilja göra, nämligen en blind-date! Det måste jag verkligen göra någon gång, jag har ju typ gjort det, men då har jag bara varit ute efter en sak som inte hade ingått snackande. Alltså verkligen gå in för en blind-date och anstränga sig typ, det är cirka det jag vill göra.

   Massa massa tankar. Ojojoj. Här får ni lyssna på en gammal favvo:

Så fint, så äkta.

Alltså trivs så väldans i min nya turtleneck, dör för den. Har typ fått två nya BL-följare, välkommen välkommen! Blir så glad när man ser att det har ökat med en siffra trots att jag inte är världens bästa på att uppdatera. Skolan går trögt framåt, det som håller hoppet uppe är studentfesten som är imorgon, och Ed Sheeran som jag ska se om en vecka, cirka.

  Imorgon ska jag hinka alkohol i stora lass och för en stund skita i att jag börjar 8.50 dagen efter.. Vem bryr sig ens? Nu ska jag hänga på tumblr och dricka kaffe i stora lass, love uuu

He-hej. Fikade med A.G igår efter att hon slutade skolan. Själv lämnade jag skolan vid 12-13 och åkte hem och drack mitt eftermiddagskaffe, vilket satt jättebra innan jag väl åkte iväg till stan och mötte upp A.G igen. Där satt vi och pratade för att S skulle jobba sitt sista jobbpass. Medan vi satt där kom jag och A.G på världens Game Plan, alltså om ni någonsin behöver en plan/lögn utan kryphål så frågar ni oss.

  Längtar halvt till imorgon pga högskoleprovet, men på kvällen blir det festligheter för fina E fyller år. Har köpt värsta bra presenten, hoppas hon blir glad.

  Haft riktigt konstiga drömmar de senaste kvällarna, då jag drömt om dåvarande killar jag varit med. Det kryper lite i kroppen att man inte ens kommer undan i sömnen. Jaja, hoppas det blir en bra dag idag även om det regnar. Pusspuss!

  För någon månad sen så visade sig att hon hade sex med hennes pojkväns lillebror under hela hennes förhållande vilket var ca 6 månader. Och jag tillsammans med två andra vänner bestämde att säga att hon var tvungen till att berätta för hennes dåvarande kille eller så skulle vi berätta för honom. Jag undrar än idag om det var vårat beslut att ta, men nu var det det beslutet vi tog.

   När vi konfronterade henne sade hon att hon aldrig har haft riktiga känslor för någon och aldrig riktigt litat på någon. Och jag om någon förstår försvarsmekanismer men är det en ursäkt när det faktiskt förstör andras liv? Jag har spekulerat runt detta ganska mycket eftersom jag är en riktig moral-människa av mig, och hennes moral låg typ i röven på henne för hon visste ju inte vad som var rätt eller fel längre. Allt hon var ute efter var uppmärksamheten och kärleken som dessa killar gav henne. Alla känslor och tankar var falska, något hon själv har målat upp för att verkligheten var för hård.

   Jag följer henne fortfarande på sociala medier idag och det är inte ofta jag skäms för någons skull men jag SKÄMS. Jag skäms så mycket för hur hon utnyttjar och spelar med kärleken. Men på senaste tiden har jag även skämts för min skull, att de ord jag sagt inte gått in i huvudet på henne, att det inte har kunnat påverka henne till det positiva på något sätt. Hon om någon visste precis vad jag gick igenom när mitt dåvarande förhållande tog slut, hon om någon förstod. Men jag fattade inte hur hon inte kunde inse att hon höll på att förstöra sig själv och för alla andra i hennes närhet. Hur hon nu idag säger på sociala medier att hon helst vill vara singel och sedan toppar det med dubbelmoral genom att lägga upp par-bilder, jag förstår inte. Hon har aldrig haft en längre uppehåll från "kärleken" utan när ett förhållande tar slut så hoppas hon rakt in i nästa. Det är nästan som en ond cirkel, och vi alla vet ju att cirklar inte har ett slut.

   En dag hoppas jag att karma biter henne i arslet, så hon faktiskt förstår att istället för att söka uppmärksamhet så kanske man borde börja bearbeta och jobba med sig själv. Jag har tidigare sagt att det är helt okej att man är självdestruktiv, men detta är under all kritik.

    Så det är synd att hon inte är min kompis längre, jag älskade att umgås med henne, och jag älskade att höra om hennes äventyr. Men det är så synd när man vet att allt man hört är byggt på känslor som inte fanns. Ni som har vänner som ni vet är otrogna, stå upp. Säg inte "Det är inte så enkelt som det låter", för det är enkelt, det finns rätt och så finns det fel. Vill ni ha sex med någon annan så gör slut, för hur mycket känslor har ni egentligen för eran partner om ni inte ens kan prata om de problem ni har?

   Jag är bara så trött, så ikväll sitter jag i min 210 cm breda säng och kommer till en slutsats som lyder följande: Hejdå till kärlek, hej till att hitta mig själv så att jag aldrig under några omständigheter blir som min kompis. Aldrig.

   Jag tänker på mig själv nu och undrar vad som har förändrats jämfört med ett år sen, jag tror att hur mycket jag sårades av mitt ex när vi gjorde slut har format mig så otroligt mycket. När jag ligger med folk nu vill jag inte ens veta namnet på de. För jag vill på något sätt inte ens forma någon känsla alls. Jag ligger på grund av behov, släcka törsten, inte för kärleken. Jag vill inte veta om hans drömmar eller tankar, för när man väl vet det så är man fast.

   Just nu vill jag andas luften av fri vilja, jag vill inte vara bunden till någon. Jag vill kunna lägga mig på natten och inte ägna en enda tanken åt en kille, för det är inte riktigt så det funkar. Livets mening är inte kärlek, det har jag i alla fall listat ut. Det kanske är en del av livet men det är klart som fan inte meningen med att leva, det hade ju bara varit tragiskt om det var det.

   För sju månader sen blev jag krossad så in i helvete, jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera så allt jag kunde göra var att vända mig till bloggen och mina närmsta, och skriva allt jag ville ha sagt. Och man kan ju tänka sig att orden tar slut, men det gjorde dom inte, och de månaderna som följde var verkligen det jobbigaste jag hade varit med om i mitt liv, hitills. Men nu känner jag mig ganska hel igen, eller hur hel kan man vara när man inte ens vill veta namnet på de man ligger med. Haha.

 

Satt och läste PH-Calles inlägg angående Mohamed Touzaris krönika om honom och om hur han sexobjektifierar Paow. Blir typ rörd och ledsen för Calles skull om hur även han trycks ner för att han har haft lite sex och för att han blev starstrucked. Mohamed undrar vad Calles mamma måste tycka om hur han objektifierar kvinnor eftersom hon själv är kvinna, och det gjorde typ lite ont i hjärtat när folk går på ens mamma respektive pappa. Jag vet hur jag själv går i taket när folk säger "din mamma" till mig, kalla mig vad du vill men tala aldrig om min mamma i nedlåtande ton. För man går ju inte bara på ens mamma, man går ju även på hur hon uppfostrat en, och man vet ju själv hur hon kämpat bara för att man ska ha det bra. Mohamed får ju jättegärna skriva sin krönika men att dra in Calles mamma i det hela var ju överdrivet tycker jag.

 

Det är ju inte så att Calle är den enda som säger och visar att han vill ha sex med Paow, det är ju även Kristian som blir besviken, och det är verkligen inte så att Paow vägrar, det är ju snarare tvärtom, hon vill ju. Jag skrev i någan nedanstående inlägg om feminism och varför feminister bör finnas, jo det är för att båda män och kvinnor ska ha samma rättigheter, inte att kvinnor ska ha bättre rättigheter än män. Det är nog en av de stora sakerna till att så många är emot feminism, främst män, de har missförstått. Kvinnor har just nu sämre rättigheter i både lön, sport, jobb osv, därför kämpar vi mer för att det ska bli jämnlikt, detta är ju förihelvete statistiskt bevisat. Vi vill inte att kvinnor ska vara BÄTTRE än män, vi vill vara JÄMNLIKA.

 

Men egentligen vad vet jag om hur Paow och Calle är, det är ju bara en bild jag har sett som TV3 har målat upp. Vi vet egentligen ingenting om dessa indivder och ändå vill vi döma dom har vi kan? Avgå förihelvete, vi är bättre än så.

Det lönar sig inte att lägga sig sent och det förstår man när man vaknar alldeles för sent också. Fick bli att jag skippade första lektionen, umgicks med A.G lite, och så tyckte jag att det var en ytterst bra idé om vi åt tillsammans också för 10.50 öppnade matsalen vilket innebär att jag ändå har 10-20 minuter innan jag skulle till tandläkaren, men så öppnade matsalen några minuter senare och så tog det tid att gå dit också så jag kom cirka 5-10 minuter försent. Ändå fick jag en klistermärke för att jag var så duktig, ja man kan få klistermärke även om man är 18 år, verkar som om jag aldrig vill växa upp ändå. Nu ska jag skriva lite på projektarbetet. Hoppas ni har haft en trevlig morgon!

 

p.s såg även att jag fått en ny BL-följare, välkommen, hoppas du kommer trivas. PUSS