Inatt sov jag ensam. Mammas rum var proppfullt för hennes kompisar är här, hon lovade att hon skulle komma över och sova med mig sen, men det gjorde hon inte. Jag låg där, med en grå tjocktröja, nej inte din, någon annans, men jag låg där med fem kuddar som omringade mig och två täcken för att fylla tomrummet. Det kunde jag inte, jag ville inte somna, eller rättare sagt jag vågade inte. Men när jag väl gav upp var vi på samma spår igen, ännu en dröm om dig, om hur du väljer att kämpa. Jag tror jag vaknade 3-4 gånger och faktiskt övervägde att skriva till dig, men jag antar att du inte skulle svara, för du bryr dig inte längre. Så jag skrev till mina vänner istället, mitt i natten, ingen svarade, för ingen vettig människa skulle vara vaken vid den tiden. Och sen somnade jag om, och vaknade halv sju, men den där känslan av tomhet, jag låg kvar i fyra timmar och bara stirrade på taket.

 

Idag vill jag bort härifrån, skulle träffa Clau, men de planerna blev inställda, så nu står jag här utan några planer alls. Kanske skriva klart en inlämning som jag är sen med, men bara kanske. Vi får väl se vad dagen har att erbjuda. Puss.