Jag beslutade mig för att ringa ändå. Jag stod i tvättrummet med hög musik och där och då tog jag bara upp mobilen, knapprade in de 10 siffrorna som är som inristade i hjärnan som det bara går, och sedan ringde jag. För det kände konstigt, att andra skulle säga åt mig att inte ringa, så jag gjorde det som kändes bäst för mig. Du svarade dock inte, men det är okej. Jag lovade mig själv att vara stark, och det är precis det jag försöker vara, stark.

 

Nu sitter jag redo med jobbkläderna på och hoppas på ett bra jobbpass med mina kollegor. Kanske får jag möta han med de halvcharmiga raggningsreplikerna, kanske det.