Jag fyllde ett glas vin när jag kom hem, lade mig i badet och satte på min favoritfilm. Det var skönt de 30-40 minuterna jag kunde stanna, jag klunkade vinet och sedan gick jag ut.

 

Att acceptera och förstå hur mycket man är värd. Jag skrev till en av mina kära idag, följande: "Kärlek är inte svårt, det är så jävla enkelt. Älskar man någon tillräckligt mycket spelar det ingen roll vad som står i vägen. Det är vad jag vill tro i alla fall." Det finns inget fel med att hoppas och tro, inget fel alls, men folk går runt och matar in mig skit som att man inte borde ha höga förhoppningar och att kyrkan är det enda stället man tror på. Men bullshit verkligen. Varför är det fel att hoppas? Tror ni någon kändis här i världen hade lyckats om de inte hade hoppats och trott på sig själva? Jag vill gärna tro att mänskligheten är lite mer än så, mer än smärta och sorg.

 

Nu börjar alkoholen ta plats i blodet. Nu slocknar jag. Godnatt, mina kära. Ta hand om er.