ett andetag i taget

210 cm bred säng. På natten lägger jag mig tätt in till väggen, inte för att jag är rädd för monster, inte längre. Utan det är rädslan att somna ensam, så jag söker närhet från en vägg, någonting att luta mig mot. Jag har tidigare sagt att morgonen är de värsta, och de är det fortfarande. Det är på morgonen min kropp darrar av rädsla och ångesten kryper under huden. Igår sov jag hemma utan någon kompis för första gången, jag låg i min säng, skypade lite för att dämpa ensamheten, när vi väl la på kröp jag ner i mammas säng. För jag drömmer om honom, olika drömmar som leder till samma sak varenda natt, och ibland hatar jag mig själv för det, men det är såhär jag beartbetar sorgen. Jag visste att jag inte skulle klara en natt ensam, inte än. Ett steg i taget, Vivs.
   På morgonen satte jag fötterna på golvet efter att ha legat kvar tio minuter för mycket i sängen, jag visste ju att om jag hade legat kvar där hade jag inte mött solstrålarna som sken så varmt mot min hud. Jag satte på kaffekokaren och sedan ställde jag mig i duschen och försökte tänka på att denna dag skulle bli bra. Efter den lilla frukosten jag åt pussade jag mamma på kinden innan jag begav mig av till skolan.
   Jag har älskat vädret de senaste dagarna, förutom den dagen då det regnade på eftermiddagen. Det känns ändå som om jag har någonting att vara glad över.
   När skoltimmarna tog slut så började jobbtimmarna, men först tog jag en glass med Jessica ute i eftermiddagssolen som bara stekte på oss, likt en sommardag.
   Jobbet var fantastiskt kul idag, alla mina kollegor var på bra humör, och jag kom dit med ett glatt humör, samspel, love it. Sedan fick jag även sluta en timme tidigare. Dock kommer det nog kompensera med imorgon då 300+ har bokat bord, men jaja, ett steg i taget. "Andas Vivs, annars dör du." Kommer föralltid följa detta motto, handen på hjärtat, föralltid. Och till alla er där ute som undrar om man någonsin ska kämpa för den man älskar, do it. Kämpa 100%, allt du har, för då kan du inte gå tillbaka och undra om du kunde ha gjort någonting annorlunda. För DÅ har du gjort allting du kan. Jag älskar er, det vet ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Remember me?

E-postadress: (publiceras ej)

URL:

Kommentarer:

Trackback