Åttatiden på morgonen knarrar badrumsgolvet som svar på mina steg, jag kollar mig själv i spegeln och säger till mig själv att det ska bli en bra dag. För det ska det bli. Redan halv åtta var jag vaken och satt och skrev massa tacksms till mina vänner, dom behöver veta att dom är speciella, på alla sätt och vis.

   Vid halv sex tiden jobbar jag ett pass till 10, och sedan beger jag mig av till Matildas födelsedagsfest. Idag är det all in or nothing. Idag var den dagen då jag vaknade upp och insåg att jag inte kan vara ledsen mer, att jag förtjänar att vara lycklig, men jag är fortfarande ledsen; djupt inne, men ett steget i taget, in mot världen.

   De stunder där ni tvivlar på er själva, där ni inte vet vilken väg ni ska ta. Till sist kommer ni att veta, egentligen så vet man redan från början, men anledningen till varför ni frågar era vänner om råd är för att ni vill bekräfta att erat svar är rätt. Puss.