Min dröm är att en dag kunna leva på mina ord, de orden som jag kladdar ner på ett papper, de orden som jag med all omsorg skriver på bloggen och de orden som jag skriker ut i väntan på svar. Det är min dröm. Eller i alla fall en av mina drömmar, för den största drömmen är att jag vill kunna andas utan ångest. Alltså inte en sådan dödsångest eller något, utan bara press och ångest över att hinna klart med allting i skolan, och det låter så himla fånigt när man skriver det men det är faktiskt viktigt för mig att en dag kunna andas på det sättet som jag vill, för jag älskar ju de stunderna jag tar ett ärligt andetag, jag älskar att inte se på morgondagen, och framförallt älskar jag det glas vinet jag tar på kvällarna trots att det är skoldag dagen efter, och så vill jag att det ska vara.

   Det har varit allt ifrån för mycket till för lite de senaste månaderna, och grejen är att jag så jättegärna skulle vilja göra EN sak varje dag som skrämmer mig, som t.ex att gå upp till en snygg främling och bara vara allmänt flirtig. För jag vill göra allt det där roliga som ändå skrämmer mig, för jag är ju en sådan person egentligen, alldeles för spontan, alldeles för våghalsig. Men många gånger har jag tappat bort mig själv och så har jag sett att jag hamnat på helt fel väg.

   Jag har svårt för att värdera mig lågt, och jag mår dåligt av att se folk som värderar en själv lågt. För var av en av er är ju bäst, förstår ni inte det så förstå det nu. Ibland så kan man få taskiga kommentarer eller sneblickar på en, vilket har hänt mig ganska ofta, men om jag hade brytt mig varje gång någon sa något taskigt så skulle jag inte ens ha energin att bry mig om någonting annat, och det kan ju inte funka så för jag måste bry mig. Jag måste bry mig om min omgivning, om mina texter, om mina bilder, och främst om mig. Tänk liksom att det är ni som lever i eran kropp och ni kommer även dö i den (om ni inte kommer på något sätt att byta kroppar), så varför inte göra det bästa av det? Ibland brukar mina närmsta fråga mig "Men Vivi, bryr du dig inte om vad folk tycker?" och så brukar jag flina och säga "Varför skulle jag?". För det är ju min kropp och jag gör ju vad tusan jag vill med den så länge jag inte skadar eller trycker ner någon annan.

   Jag tror många har svårt att säga att de älskar sig själva, för man hittar liksom alltid en nackdel, och självklart är det så med mig med. Men ärligt, jag älskar mig själv, för det mesta, och när jag ger min kropp så mycket kärlek, tankar och omsorg så reflekteras det på mig, jag blir en helt annan person som genom att älska mig själv även kan älska andra och få andra att älska sig själva.

  Okej, nu ska jag cirka sova, eller rättare sagt ligga vid mobilen en timme till efter att jag har stängt ner datorn. Vill så gärna äta mat men tror inte min kropp kommer må så bra av det, så godnatt och ta hand om er! pusspuss