För någon månad sen så visade sig att hon hade sex med hennes pojkväns lillebror under hela hennes förhållande vilket var ca 6 månader. Och jag tillsammans med två andra vänner bestämde att säga att hon var tvungen till att berätta för hennes dåvarande kille eller så skulle vi berätta för honom. Jag undrar än idag om det var vårat beslut att ta, men nu var det det beslutet vi tog.

   När vi konfronterade henne sade hon att hon aldrig har haft riktiga känslor för någon och aldrig riktigt litat på någon. Och jag om någon förstår försvarsmekanismer men är det en ursäkt när det faktiskt förstör andras liv? Jag har spekulerat runt detta ganska mycket eftersom jag är en riktig moral-människa av mig, och hennes moral låg typ i röven på henne för hon visste ju inte vad som var rätt eller fel längre. Allt hon var ute efter var uppmärksamheten och kärleken som dessa killar gav henne. Alla känslor och tankar var falska, något hon själv har målat upp för att verkligheten var för hård.

   Jag följer henne fortfarande på sociala medier idag och det är inte ofta jag skäms för någons skull men jag SKÄMS. Jag skäms så mycket för hur hon utnyttjar och spelar med kärleken. Men på senaste tiden har jag även skämts för min skull, att de ord jag sagt inte gått in i huvudet på henne, att det inte har kunnat påverka henne till det positiva på något sätt. Hon om någon visste precis vad jag gick igenom när mitt dåvarande förhållande tog slut, hon om någon förstod. Men jag fattade inte hur hon inte kunde inse att hon höll på att förstöra sig själv och för alla andra i hennes närhet. Hur hon nu idag säger på sociala medier att hon helst vill vara singel och sedan toppar det med dubbelmoral genom att lägga upp par-bilder, jag förstår inte. Hon har aldrig haft en längre uppehåll från "kärleken" utan när ett förhållande tar slut så hoppas hon rakt in i nästa. Det är nästan som en ond cirkel, och vi alla vet ju att cirklar inte har ett slut.

   En dag hoppas jag att karma biter henne i arslet, så hon faktiskt förstår att istället för att söka uppmärksamhet så kanske man borde börja bearbeta och jobba med sig själv. Jag har tidigare sagt att det är helt okej att man är självdestruktiv, men detta är under all kritik.

    Så det är synd att hon inte är min kompis längre, jag älskade att umgås med henne, och jag älskade att höra om hennes äventyr. Men det är så synd när man vet att allt man hört är byggt på känslor som inte fanns. Ni som har vänner som ni vet är otrogna, stå upp. Säg inte "Det är inte så enkelt som det låter", för det är enkelt, det finns rätt och så finns det fel. Vill ni ha sex med någon annan så gör slut, för hur mycket känslor har ni egentligen för eran partner om ni inte ens kan prata om de problem ni har?

   Jag är bara så trött, så ikväll sitter jag i min 210 cm breda säng och kommer till en slutsats som lyder följande: Hejdå till kärlek, hej till att hitta mig själv så att jag aldrig under några omständigheter blir som min kompis. Aldrig.