let's talk about all the good things
Helvetet är igång igen och oj vad jag ligger efter, men sakta men säkert börjar jag traska fram. Sedan börjar jag även sakta men säkert ta bort människor som inte borde vara i mitt liv egentligen, pallar faktiskt inte dom längre som alltid sätter sig själv först. Inte för att vara sån men jag sätter också mig själv som första prio men det finns faktiskt gränser. Annars så känner jag helst att jag vill sitta i bilen hela tiden och lyssna på musik och sjunga så falskt som möjligt, älskar't
dageeens låt:
spola till 0:45
Ny början krävs nytt mod.
Tror jag är redo att börja blogga regelbundet igen, känns skönt att börja dokumentera allting även om jag har missat att skriva om helsjuka saker. Dagarna flyger så fort förbi så man hinner knappt uppleva dem. Jag har äntligen tagit körkort, ytterst stolt över det, och så har jag köpt ett moln som ni kan se på bilden ovan, och jag planerar att bo i det resten av mitt liv. Idag ska jag jobba, och jag har bestämt att spara alla pengar som jag får nu i några månader för det finns en sak som jag verkligen verkligen vill köpa, hoppas jag klarar det!
Annars så är stundetroligheterna i fullgång, första studentfesten har redan varit och då var jag och A.G utklädda till mimare, och OJ va kul vi hade trots en sunkig förfest för min del. Nästa gång sitter jag nog hemma och klunkar en flaska vodka själv. Men annars så trivs vi så hjärtligt så!
Så nu ska jag sitta och pilla lite på designen och hoppas på att det ser någorlunda bättre ut.
#244
13% av Sveriges befolkning, låt mig skriva det igen, 13%. Alltså 13% som står för rasism och är mot homosexuella, det är 13% alldeles för mycket. Spelar ingen roll om att 87% röstade på något helt annat, för igår förlorade Sverige, igår förlorade rött, blått, rosa, grönt, alltså alla partier förutom SD. Hur kan vi ens har tillåtit detta? Hur har man ens mage med att leva med sig själv efter att ha bidragit till ett rasistiskt parti som stänger dörrarna för människor som verkligen behöver ha en plats att bo?
Jag skäms, så in i helvete. Att folk i min närhet, alltså folk som stod mig nära röstade på de. Vetskapen av att jag hade så inkompetenta människor som inte visste bättre i mitt liv, ibland skrattar jag lite för mig själv så absurt det låter. Alltså det tredje största partiet i Sverige, vågmästaren, är SD. Jag skriver det så många gånger, jag upprepar det, för jag vill och förstår fortfarande inte att det är sant. Det är dags, mina vänner. Det är dags att skrika tillbaka, vi sade det för fyra år sedan och vi säger det nu igen. Iår skrek vi högt, men budskapet nådde inte fram. Men VÅGA VÄGRA. Våga vägra dessa 13%. Så att de inte stänger dörren för den där tjejen som förlorat hela sin släkt i ett bombdåd, så att änkan som förlorade sin man och måste ta hand om alla hennes barn, kämpa.
För vart är vi nu? Jag kan säga rakt ut att jag inte är på de blåas sida, men att folk sörjer Reinfelts avsked som både partiledare och statsminister, MER än de 13% som gick till SD. Vi ska inte stänga dörren för dessa människor som gjort valet att rösta på de, utan vi ska argumentera och öppna våran famn, för de vet ju inte bättre, och vi måste ta på oss ansvaret, annars är vi garanterat påväg mot ett tredje världskrig.
Igår var en förlust, de må ha vunnit detta slag, men de har inte vunnit kriget.