Jag blev som alldeles tokig när jag ännu en gång fick se dig dö framför mina ögon, i drömmen alltså. Min kropp darrade så mycket och tårarna rann lika snabbt som svetten. Paniken som uppstod. Jag tänkte se om du mådde bra, tryckte upp ditt nummer, tänkte ringa, det gjorde jag inte. Istället sökte jag upp drömmar om döden på Google, tydligen ska det innebära en förändring i livet. Jo tack, jag vet.

 

Men jag var tvungen att bekräfta att du mådde bra, så jag skrev, inte till dig, utan till en som känner dig väl. Och det verkar som om du tar dig igenom dagen i alla fall. Det är bara drömmarna som håller mig kvar nu, och rädslan att glömma bort dig. Allt påminner mig om dig. Hur jag fortfarande vaknar 6 på morgonen, förr brukade jag krypa ner bredvid dig och vänta tills du vaknade, men nu gräver jag ner fingrarna i täcket av panik över att du bara existerar i mina drömmar. Jag saknar dig. Och jag hoppas att du vet att jag fortfarande är din.