#222
Ord skadar, ord läker, ord gör en glad, ord gör en ledsen, så man borde tänka jävligt noga på hur man använder dem. Offentliggjorde min blogg precis, haft gamla läsare som följt mig i så många år, men har undvikit att länka den någonstans i nästan ett år, för på något sätt blev det ett ställe där jag lättade på hjärtat. Om ni tycker denna bloggen är personlig så har ni fel, det ni ser är bara ytan på det djupa havet. Alla de texterna jag skrivit på datorn, i anteckningsblock, på mobilen, i princip överallt är fyllda med tankar och funderingar.
Jag var jättebra på att dokumentera förut, i bilder och i ord. Men när jag är lycklig så glömmer jag helt bort att skriva ner det, så när jag väl tittar tillbaka till arkivet är det bara massa ord som konstant påminner mig om smärtan jag kände då. Jag började blogga i femman och jag ångrar så mycket att jag tog bort de första bloggarna för jag skulle verkligen vilja se den utvecklingen jag gjort under åren. Hur jag gick från den oseriösa, glada tjejen, hon som skrev massa smileysar som jag i nuläget hatar att se.
Att skriva, att uttrycka, att prata och berätta vad jag tycker och tänker, det är jag bra på. Att påverka, att älska, att uppskatta, vill jag bli ännu bättre på. "Lär dig att älska dig själv innan du älskar någon annan" var ett citat jag hade ytterst svårt att lyssna på. För jag är inte sådan, min omgivning MÅSTE må bra, inget alternativ existerar i min värld. Jag lever för att älska och uppskatta, jag lever för att mina närmsta ska må bra, och detta gäller inte bara kortsiktigt. Livet går nästan lite för fort, och det är alldeles för kort för att lämna viktiga ord osagda.
Förevigt och föralltid, mina finaste.
Kommentarer
Trackback