Dom är tillbaka. Drömmarna samt mardrömmar, jag trodde att efter jag träffat dig skulle de försvinna. När jag känt tryggheten och att du mår bra så skulle de försvinna, så var planen i alla fall. Men de är tillbaka. Vaknade med känslan av tomhet och tårarna bara rann, kallsvettades och darrade. Man känner sig så himla hjälplös, och du sade att det bara är drömmar, och det vet jag, men när man väl är fast därinne och får se allt man är rädd för på samma gång, går man sönder, om och om igen.

 

Det känns som om jag har nått botten igen, som om jag aldrig kommer kunna ta mig till ytan. Som Michaela Forni säger: "Olycklig kärlek är som vilket beroende som helst." Jag tror inte jag klarar mig utan dig, det känns för jävla hopplöst bara.