Ännu en dag där jag vaknade med känslan av tomhet, har vägrat att sova i min säng på natten så jag sover i mammas extrasäng. 24/7 pågår det tankar och funderingar om honom, inte ens i sömnen kommer jag undan, massa drömmar, konstant. Går ständigt runt och fightas med tanken, hatar att vara ensam men står inte ut att vara bland människor. Vill så jättegärna bort härifrån, till någonstans varmt utan några bekymmer, vill så jättejättegärna. Jag känner att jag har börjat processen med att stänga ute folk nu, den värsta sidan av mig som jag lovade mig själv att aldrig hamna i igen, men iofs kan jag ha fel. Jag har ofta fel nuförtiden.