rädsla
- Ja, hela tiden.
"För vad?"
- För att vara ensam, för att inte kunna bli bra igen, för att gråta, för att vara glad, för att le, för människor. Egentligen för allting.
"Hur känns det att vara rädd?"
- Som att vara fastspänd i botten av en bassäng som sakta fylls med vatten, man grips av panik, och sedan drunknar man. Så känns det.
"Finns det någon som kan rädda dig?"
- Mina vänner, eller de försöker i alla fall dra upp mig till ytan, men det funkar inte.
"Varför?"
- För tankarna att överleva är long gone.
"Jag vet att det inte känns som så nu, men en dag kommer du att kunna andas normalt, kunna vara ensam utan att känna att du drunknar. Du är stark. Kom ihåg det. Visst, det kommer ta tid, men låt det ta tid, det går inte över på en dag. Du behöver mer än så. Jag förstår, att när man har kämpat 100% och all energi är borta, jag förstår precis. Men precis som ett batteri så tar det tid att ladda upp till fullt, ge det tid och tålamod. Och du måste mest av allt ha viljan.
- Jag vet, jag kan bara inte inse att det är över."
- Jag vet, jag kan bara inte inse att det är över."
"Inte jag heller."
Kommentarer
Trackback