jag håller på att drunkna
ett typiskt natt inlägg.. för jag kan ej sova. kan ej eller vill ej? depressionsmånaderna är tillbaka, känns som om jag aldrig kom ut ur min depressionzon. imorgon stänger jag av allt. håll er borta om ni inte vill bli deppiga, ni kommer inte nå mig ändå.
nej, du gör fel.
idag saknar jag dig extra mycket. alla bilder vi brukade skicka till varandra. alla långa böcker du skrivit till mig. alla söta sms där du skriver hur mycket du uppskattar mig, som jag får när jag vaknar upp. åh FY FAN vad jag saknar dig idag. kan inte allt bara gå tillbaka till slutet av förra sommaren då allt började? kunde du bara inte göra ditt jävla misstag. fuck u.
call it a curse or just call me blessed, if you can't handle my worst you ain't getting my best.
saknar, saknar detta. snart tbx igen. just u wait my dreambody!
a kiss on the lips for you darling..
haha det är så ironiskt att hur mycket man försöker glömma en person så kommer dom från ingenstans när man väl har börjat prata med någon annan. sen hatar jag falska fittor som snackar skit om andra och sedan är med dom, säg det till deras ansikte istället. jag är nära vän med en tjej i klassen och har vi något vi inte tycker om med varandra så säger vi det. hållkäften och va lite ärligt för fan.
hemska dagar
vad jag trodde var stressfinnar eller bara vanliga finnar är tydligen någon allergisk reaktion.. har haft några väldigt jobbiga dagar där jag bara vill gräva ner mig själv i sängen och bara gråta ut. kan ju gott och väl säga hejdå till min braiga hy, för dessa utslag har spridit sig över nästan hela ansiktet.. jag skäms över att ens jobba. imorgon ska jag till sjukhuset och sedan får vi se.
i won't put my hands up and surrender.
mina vit tapetserade väggar tränger in mig och allt känns så litet. vi hade kunnat göra vad som helst, resa jorden runt, bo i en etta i LA och jobbar på en bar på nätterna, räddat världen, vad som helst verkligen. men jag tror inte allt blir riktigt som man hade önskat. nu vill jag inte ha någon, jag vill vara ensam tills jag hittar den personen som är rätt för mig, ni vet den som accepterar en för den man är, inte för hur jag ser ut. men mest av allt vill jag bort, jag vill inte bo i en liten småstad där alla snackar skit om alla och där jag knappt kan skaffa vänner utan att bli hatad. det går liksom inte det här, jag trivs inte, jag bokstavligen hatar det. i min säng trivs jag, nergrävd i mina böcker trivs jag, borta från alla trivs jag. jag har inte ens sett min bästavän på flera veckor, det där trivs jag inte med. vad vi gör utan varandra, det vet jag inte, men med henne trivs jag med. jag blir så desperat efter något större, ni skulle bara våga fråga om vad som är så bra med att bo i en storstad, för vem fan skulle vilja somna och sedan vakna till ljudet av tystnad, vem fan skulle vilja somna alls? jag vill sälja min själ och kropp till den storstaden jag väljer att bo i när jag blir äldre, gå ut varenda kväll, lämna min lägenhet tom, träffa killar med halvlockigt brunt hår med gröna ögon som man läser om i böckerna och ser på filmerna. åh, allt verkar ju så bra i LA, NY, CALI och miljoner andra länder/städer, varför valde vi just denna stad.